Ängs- och betesmarker - en genomgång av tillgänglig statistik. Ländell, G. & Reinsson, L. Technical Report 2008:30, 2008.
Ängs- och betesmarker - en genomgång av tillgänglig statistik [pdf]Paper  abstract   bibtex   
Vårt lands ängs- och betesmarker utgör livsmiljöer för växter och djur som är beroende avmänniskans fortsatta brukande och hävd. En stor del av odlingslandskapets biologiskamångfald finns i ängs- och betesmarkerna. Dessa marker har också ofta kulturhistoriskavärden och är vackra inslag i landskapsbilden.Delmål 1 inom miljökvalitetsmåletEtt rikt odlingslandskap anger att samtliga ängs- ochbetesmarker ska bevaras. De ska också skötas på ett sätt som bibehåller deras värden. Vidareanges i målet att arealerna med slåtterängar och vissa typer av betesmarker ska utökas.Kvaliteten på underlaget för statistiken om ängs- och betesmarken var under senare delen av1900-talet ofta bristfällig. Under 2000-talet har insamlingstekniken ändrats från att vara heltbaserad på postenkäter till att i stor utsträckning bygga på ansökningar för EU:s jordbruksstöd.Långa tidsserier med betesmarksarealer är ofta svårtolkade. Det som i statistiken ser utsom en ökning efter EU-inträdet är troligen en effekt av att arealerna började redovisasalltmer. Minskningen de senaste åren kan bero på hårdare regler för att få stöd, men de arealersom inte längre platsar i stödsystemen finns vanligen kvar – fast utanför lantbruksstatistiken.Kvaliteten på statistikunderlaget under senare år kan sägas vara väl dokumenterad och känd.Det är en följd av de omfattande kontroller som görs av arealer som får ekonomiskt stöd. Ennackdel är att ändrade stödregler avspeglas i form av fluktuationer i arealstatistiken.Ängs- och betesmarken är ojämnt fördelad i landet. De största totala arealerna finns iÖstergötlands, Jönköpings, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län. Det är även storaregionala skillnader vad det gäller fördelningen av olika typer av ängs- och betesmarker.Exempelvis är slåtteräng vanligt förekommande i Skåne och i Norrbottens län medanskogsbete är mest frekvent på Gotland och i Kalmar län.Förutom via lantbruksstatistiken har uppgifter om betesmarksarealer samlats in via ett antalolika datakällor. Bland dessa är fastighetstaxeringen, Riksskogstaxeringen och SvenskaMarktäckedata de mest heltäckande. Riksskogstaxeringens så kallade naturbetesarealer är påriksnivå något lägre än lantbruksstatistikens ängs- och betesmarksareal. MenRiksskogstaxeringens åkermark är tvärtom högre, så möjligen kan diskrepanserna bero på attmarkerna klassificeras olika inom de två insamlingssystemen. Fastighetstaxeringen ochSvenska Marktäckedata visar betydligt större betesmarksarealer än lantbruksstatistiken.Avvikelserna bedöms framförallt bero på skillnader i hur definitionerna tolkas. Det finns ävenbetesmarksarealer som inte fångas upp av lantbruksstatistiken. Ytterligare en förklaring är attde ovan nämnda datakällorna inte har några begränsningar gällande vilka kategorier avföretag som ingår, medan lantbruksstatistiken innefattar jordbruksföretag med mer än tvåhektar åkermark.Modifierade stödregler, nya sätt att använda marken (exempelvis för produktion av energi)och en ombildad definition för skogsmark är tre exempel på kommande förändringar somtroligen kommer att påverka statistiken om ängs- och betesmark. För att möta dessaförändringar kan det vara lämpligt att göra en översyn av de ägoslagsdefinitioner som skagälla framöver. Kanske behöver det tas fram nya ägoslag som bättre beskriver den framtidamarkanvändningen.De senaste årens underlag till lantbruksstatistiken har hållit en relativ god kvalitet och det ärönskvärt att kunna behålla denna nivå. Behovet att bevaka utvecklingen i betesmarkernakommer fortsatt att finnas kvar i och med krav på utvärderingar av miljökvalitetsmåletEtt riktodlingslandskapoch uppföljningar av Landsbygdsprogrammet med miljöersättningar tillängs- och betesmarker.

Downloads: 0